Maskros-Taráxacum vulgare

Maskrosen är antagligen den vanligaste blomman i Sverige och återfinns i hela landet.
Många ser maskrosen mest som ett ogräs eftersom den finns överallt i stora mängder även där man inte vill ha den som tillexempel i gräsmattan.
Att det finns så mycket maskrosor beror på att den får så många frön som sprider sig lätt genom luften och att dess rot lätt går i flera bitar om man försöker dra upp den eller gräva upp den och då kan en ny maskros börja växa från rotbiten. En annan anledning är att den är flerårig.
Blomman:

Varje maskros blomma består av cirka 200 blommor det är nämligen så att varje gult blomblad består av det gula kronbladet och en pistill och några ståndare.
På eftermiddagen börjar blomman dra ihop sig och på natten är dom helt ihopdragna och på morgonen öppnar dom sig igen.
När fröna har mognat så öppnar sig korgen (som bladen sitter fast i) helt och när vinden tar tag i fröna så blåser dom iväg.
I blomman finns också ofta en gul krabbspindel som kan fånga och spruta in gift i insekter som kommer till maskrosen.
Förökningen:
Maskrosor har både pollen och nektar fast dom egentligen inte skulle behöva det. För det blir frön ändå och det genom jungfrufödsel. Och det betyder att fröna sprids från blomman utan att blivit befruktade vilket gör att alla maskrosor från samma planta har samma arvsanlag och det kan vara mer än 3000 stycken maskrosor.
Stjälken:
Inuti stjälken finns en vit saft. Det är den saften som gör så att det blir bruna fläckar på kläder och på huden.
Det är också från den vita saften den har fått sitt latinska namn. Det var nämligen så att för i tiden använde man den vita saften för att bota ögonsjukdomen taraxis och det är därifrån namnet Taráxacum kommer och vulgare betyder allmän eller vanlig vilket passar bra på maskros.

Arterna:

Det finns många olika sorters maskrosor och några av dom är: vanlig maskros, ängsmaskrosor, atlantmakrosor, dvärgmakrosor, fjällmaskrosor, fläckmaskrosor, hornmaskrosor, kärrmaskrosor, nordmaskrosor, norrlandsmaskrosor, ogräsmaskrosor, sandmaskrosor och strandmaskrosor.

// DagIsak från hagaparkens grönskande ängar.

Källförteckning:
Bok:
Sommarens blommor
Internetsida:
http://linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html, sökord ”Maskros”

Cannabis Sativa är ett latinskt namn på den växt som utvinner Hash och Marijuana.
Marijuana är det mexikanska namnet för Cannabisplanta, men det används oftast som benämning på de torkade växterna som man röker. Just ordet Cannabis syftar oftast på de olika beredningar som finns av drogen.
Det finns en hel del slangutryck för Hashish och Marijuana. Här finns olika förklaringar av de vanligaste:

Ghanja avser oftast drogen Marijuana. Ordet Ghanja är ett Indiskt ord för Cannabis och det spridds från Indiska arbetare på Jamaica till Rastafarikulturen.

Gräs är samma som Marijuana

Även Mary Jane är samma sak som Marijuana

Hasch är bara en förkortning till drogen Hashish

4.20 är ett slang ord för att röka Cannabis. Det kommer från ett uttryck som kallas för Cannbisentusiasters.
Varifrån just det uttrycket kommer ifrån är man inte riktigt överens om, men den vanligaste förklaringen är att ett gäng ungdomar på en skola i Kalifornien brukade samlas vid 16.20 tiden för att kunna röka tillsammans. Om det är sant det vet ingen någonting om.

Cannabisplantan är en ettårigört och den finns i alla former och storlekar. Alla sorter har de karakteristiska flikiga bladen, men det finns många olika stora variationer inom den arten. Ibland brukar man prata om Cannabis Indica, Cannabis Afghani och Cannabis Ruderalis precis som om de vore en egna arter, men detta är inte riktigt korrekt. Cannabis Indica, Cannabis Afghani och Cannabis Ruderalis dem tillhör samma art: Cannabis Sativa. Att man ibland stöter på dessa felaktiga beskrivningar  i olika litteraturer beror på att de olika varianterna är så olika varandra till utseende, och ibland också olika effekter.

Cannabis är ett farligt gift som ändrar hela sin personlighet det händer ofta utan att missbrukaren själv märker det. Det som händer skapar lidande både för missbrukaren själv, närstående och även andra människor som missbrukaren kan komma i kontakt med.
De som missbrukar Cannabis påverkas av det psykiska mognaden hos ungdomar. Effekterna på känslolivet rubbar den nödvändige frigörelsen och ungdomar kan därför inte utvecklas normalt.
De ungdomar som missbrukar Cannabis är också vanligt att hela deras vuxenutveckling stannar upp totalt. De som röker Cannabis blir även lättretade och deprimerade.
Om man har varit en långvarig Cannabis missbrukare kan leda till svåra skador som t. Ex passivitet och man kan inte planera sin verksamhet särskilt bra.

Ruset man kan få av Cannabis missbruk är att man blir avslappnad, tysthet och mycket dåsighet. Man kan även få ökad puls och man blir otroligt torr i munnen.
Skadorna hos Cannabis rökaren är att man blir nedstämd man får panikkänslor, mognaden försenas något hos unga. Man kan även få lungcancer och sämre immunförsvar.

Drogen Cannabis blir snart som en gud för missbrukaren. De dyrkar och tycker att drogen är ”störst bäst och vackrast”. I många självmordsattacker och mordfall har det funnits mycket Cannabis inblandat.

Cannabis görs av hamp- växten ”cannabis Sativa”. Cannabis har använts i mer än
10 000 år, men drogen har inte använts på det viset som det görs idag.
Cannabis kom först till Sverige 1950- talet, och det började att sprida sig ordentligt i och med att s k ”hippie- rörelsen” kom på 60- talet.
Idag så odlas Cannabis i länderna Sydvästasien, Marocko och Mellanamerika.

Cannabis det kan säljas i olika varianter:
Marijuana (gräs)
Det är den svagaste formen som är torkade växter och det ser ut som torkat gräs. Man har drogen i cigarretter eller pipa.

Hasch
Det är ihop pressade kakor som är beige, bruna, tegelröda, svarta eller grågröna. Hasch bitarna känns som gammalt gummi och det balandas med tobak, röker man hasch så luktar man det rätt snabbt, men rökaren själv känner inte lukten så mycket som andra människor i missbrukarens närhet. Om man ska köpa hasch så ligger priset ungefär på 50-100 kr per gram (1 dos= ca 0,5 gram.)

Det ämnet som finns i Cannabis är giftet THC (tetra-hydro-cannabinol) det löser sig inte i vatten utan det trivs mycket bättre i fett. Det gör så att det blir svårare att bli av med giftet från kroppen. Har man aldrig testat Cannabis innan så brukar man inte röka så mycket, men det tar ändå upp till fyra fem veckor innan allt gift har gått ur kroppen.
Röker man bara lite Cannabis så kan man drabbas av ”flashbacks” det menas med att man kan bli påverkad trots att det var flera dagar sedan som man rökte Cannabis. 
Källor:

Webbsidor:

www.drugsmart.se
Litteratur:
Narkotika – Dopningsmedel och hälsofarliga varor (2002)

När kylan slår till!

När hösten gör sitt intåg och kylan kryper sig på får många djur lov att ändra sin livsföring radikalt för att överleva. De kan sova sig igenom vintern, förflytta sig till varmare breddgrader eller gå i dvala. Att lägga ägg som klarar vintern, och att djuret sedan själv dör är ett annat sätt för djuren att säkra sin arts fortlevnad.

FLYTTA
En hel del djur, främst bland våra Svenska fågelarter, får problem då kylan kommer, så de väljer att flytta söderut där det både är varmare och finns mer föda i form av tex insekter. Vissa fåglar, sk strykfåglar, klarar kylan ganska bra om vattnet inte fryser och det inte blir stora mängder snö. Exempel på sådana djur är gäss. De s.k invasionsfåglarna, tex Korsnäbb, har ännu ett annat beteende. De flyttar endast vissa år och då i begränsad utsträckning. Den styrs bla av näringssituationen där den befinner sig. När det är ont om föda samlar de ihop sig till stora flockar och flyttar till ett mer gynnsamt område. Fåglarna stannar på det nya stället så länge de hittar mat och drar sedan vidare.

DÖ
Att dö när vintern kommer är ett annat sätt att lösa problematiken med en kall vinter. Olika insekter övervintrar i olika utvecklingsstadier - som tex ägg, larv eller fullbildad insekt. I Sverige är det mindre vanligt att insekter övervintrar som färdigutvecklade djur. Hälften av alla fjärilar övervintrar tex som larver.

GÅ I IDE
Björn och grävling är exempel på djur som går i ide för att spara energi. De går inte i dvala, utan kan väckas flera gånger under sömnen – dels om de blir störda och även om temperaturen stiger. Djuren lever på de fettreserver de byggt upp under sommarens och höstens ätande. Under ide-perioden sjunker både kroppstemperatur, syrgaskonsumtion och hjärtverksamhet. Dock inte lika lågt som hibernerande djur (djur som går i dvala).
Djur som går i ide är stora djur, som har mycket lägre ämnesomsättning än hibernerare. Dessa djurs fett räcker således mycket längre än för ett litet djur. Om tex björnen, skulle sänka sin kroppstemperatur ner mot ca 5oC, skulle det ta upp emot ett dygn för björnen att värma upp sig igen, vilket skulle vara väldigt kostsamt.

Brunbjörn (Ursus arctos)
Björnen ligger normalt i ide från slutet
av oktober till i april/maj. Kortare i söder och längre i norr. Sömnen är en anpassning för att överleva vintern då det finns väldigt lite att äta.
Syreförbrukningen när björnen ligger i ide, är ungefär 30% av hur mycket björen förbrukar i vaket tillstånd. Igelkotten, som går i riktig dvala, kan ha en syrgaskonsumtion ner mot 1% av den i vila när den är vaken.

Björnarnas iden kan vara av olika slag:
• Jordiden gräver björnen ut i marken, tex under ett rotvalv
• Steniden hittar de i klyftoer i berget eller i grottor
• Korgiden är snötäckta snår och används endast i nödfall
Ett underlag av tex granris och mossa gör att björnen inte förlorar så mycket värme till den kalla marken.
Ibland lägger sig björnar bara ner under en stor gran och låter snön täcka dem.

Metabolt vatten
Eftersom björnen inte dricker under vintersömnen skulle man kunna tro att den borde bli törstig. Så är dock inte fallet. Det bildas vatten vid nedbrytningen av fettförråden som kallas metabolt vatten.

Björnen klarar sig på det metabola vatten den bildar, eftersom de har så små vattenförluster. Det kan till och med vara så att den producerar mer vatten än vad den kan göra sig av med via andningen. Björnungarna föds i idet och får vatten och näring genom björnhonans modersmjölk. Mot slutet av vintern börjar fettförråden sina och björnen börjar bryta ner mer och mer proteiner. Vid denna nedbrytning bildas urinämne som kan bli giftigt om halten i kroppen blir för hög. Björnen måste då börja göra sig av med urinämnet via urinen. Då urinproduktionen ökar börjar björnen bli uttorkad och törstig, vilket driver björnen ut ur idet.

VARA AKTIV
Även de aktiva djuren äter upp sig på hösten så att de får ett ordentligt fettlager. Dessutom får de tätare och ihålig päls. Eftersom födan ökar ämnesomsättningen som i sin tur bildar värme, behöver de aktiva djuren mycket föda. En del hamstrar mat och andra ändrar föda efter tillgång. Många fågelarter kollektivhamstrar vilket betyder att vilken fågel som helst får ta av deras förråd. De aktiva djuren väljer dessutom att främst hålla till i skogen då den är mer skyddande och varmare än ute på öppen mark. Små möss och sorkar håller till i ett mellanrum mellan snön och marken som kallas subnivala rummet. Där har de både skydd från kylan, tillgång till mat och insekter.

Hamstra
ekorre
(Sciurus vulgaris)

Ekorren samlar på sig ett matförråd under hela året för att ha reserver inför vintern. De har sina bon högt uppe i träden.

Ändra föda
skogshare
(epus timidus)

Vissa djur, t. ex. haren, äter blad och gräs på sommaren, men på vintern anpassar den sig till vad det finns för föda att tillgå, och äter då bark och skott.

HIBERNERA
Hibernering hos däggdjur innebär att kroppstemperaturen sjunker nära nog till omgivningens temperatur under de kalla månaderna. Detta minskar ämnesomsättningen kraftigt och kroppens energibehov blir därmed mycket mindre. Djuren sparar också mycket energi genom att de inte längre behöver reglera sin kroppstemperatur på en högre nivå än omgivningens. Om kroppstemperaturen skulle bli för låg aktiveras dock regleringen så att inte djuren fryser ihjäl. Vissa djur vaknar upp i en sådan situation. Djuren förlorar alltså inte kontrollen över sin kroppstemperatur.
Hibernerare lägger upp stora fettförråd i sin kropp inför vintern, precis som djuren som går i ide. Hibernering minskar också vattenförlusterna. Detta beror bl.a på att andningen kan minska när syrgasbehovet är lägre och att den kallare utandningsluften rymmer mindre vattenånga. Förlusterna av vatten via utandningsluften blir då mycket små.
När det är dags för hibernerarna att vakna måste deras kropptemperatur upp till den normala (cirka 37-38oC). Detta sker genom en kraftigt ökad värmeproduktion i musklerna eller i det bruna fettet. Musklerna producerar värme med hjälp av muskelkontraktioner (skakningar) som kan ske utan att djuret rör på sig. Det bruna fettet är en speciell typ av fettvävnad som finns hos däggdjur. Dess uppgift är att bränna fett, så att energi omvandlas till värme. Brun fettväv innehåller många blodkärl och stora mitokondrier vilket ger den dess bruna färg.

Nordisk fladdermus
(Eptesicus nilssoni)

Fladdermöss är främst insektsätare. Eftersom det inte finns några insekter för dem att äta under vinterhalvåret går de i dvala ungefär mellan oktober och april.
Övervintringen sker på en fuktig och mörk plats med jämn temperatur. Helst ska den inte överstiga 5OC och absolut inte blir kallare än 0c. Detta för att kroppsfunktionerna skall kunna hållas igång med minimal energiförbrukning. Vanligt är att de övervintrar i en gruva, grotta, jordkällare eller vind. De hänger upp-och-ner och sänker sin kroppstemperatur till den omgivande temperaturen. Fladdermöss kan till och med gå i sommardvala om det är regnigt och kallt. Man kan hitta flera arter fladdermöss övervintrandes på samma plats, ibland t.o.m i samma klunga. Men ofta sitter fladdermössen en och en. Då och då vaknar de ur dvalan, men somnar sedan om igen. Kända fladdermustillhåll är Tabergsgruvan och Sala silvergruva.

Igelkott (Erinaceus europaeus)

Igelkotten är ett annat djur som går i dvala. Kroppsfunktionerna sätts ned till "energisparläge", bl.a sjunker kroppstemperaturen till under 10oC, hjärtat slår mindre än tjugo slag i minuten och det kan gå flera minuter mellan varje andetag. Energibesparingen gör att igelkotten klarar 6 månaders dvala utan att äta.

Även om igelkotten är känd för att äta det mesta den kommer över tillhör den ordningen insektsätare, vilket gör dess tillvaro säsongsberoende. När det börjar bli kallare om hösten och insekterna så sakteliga försvinner, förlorar igelkotten också sin huvudsakliga födokälla. Igelkotten är lite av ett matvrak av naturen och kan bli överviktig utan att ta skada av det, snarare tvärtom. Övervikten har en funktion och är livsnödvändig. Det är tyvärr vanligt att igelkottar som inte hittat tillräckligt med mat under sommar och höst har för små fettreserver och därför inte överlever vinterdvalan. Igelkottar i Storbritannien måste väga minst 450 gram innan de hibernerar för att överleva och större fettreserver kan antas behövas för att igelkottar ska klara vintrarna här. Igelkottungar som förbereder sig inför sin första vinter är särskilt utsatta. Mindre än en tredjedel av igelkott-ungarna överlever det första året. Igelkottar som överlevt sin första vinter har större chans att överleva sina kommande.
Ett annat gissel för igelkottarna är bristen på bra övervintringsställen. För att överleva vintern är igelkottarna beroende av varma, ostörda och torra platser att sova i. I naturen föredrar igelkotten att bygga övervintringsbon i busksnår med lövsamlingar. En igelkott kan bygga flera bon och delar helst inte bon med andra igelkottar. Igelkotten går och lägger sig efter de första frostnätterna, vilket varierar i olika delar av landet. Ett normalår i Mälardalen kommer frosten i mitten/slutet av oktober.

Hasselmus
(Muscardinus avellanarius)

Hasselmusen tillhör familjen sovmöss.
Alla sovmöss tillbringar vintern i dvala. Vinterboet byggs ofta i en hålighet under marken och är fodrad med mossa, torra löv och torrt gräs.
Det är viktigt för hasselmusen att hitta en sovplats dit frosten inte når. Den lägger sig i dvala när det börjar bli kallt och vaknar upp fram på våren. Hasselmusens temperatur kan då stiga från +6OC till +36OC på 40 minuter. I Sverige hittar vi hasselmusen framförallt i Götaland men den finns även i Närke och Värmland. Ibland vaknar de upp ur dvalan och äter ur sitt vinterförråd som de samlat in. Andra lever på det rikliga fett de byggt upp genom att främst äta nötter, insekter och olika frukter under hösten. Deras vikt ligger konstant runt 20 gram under sommaren men det är inte ovanligt att de fördubblar sin vikt under hösten.


Källor:
Wood, Daniel, Björnar
Bjärvall, Anders, Däggdjur
Ljunggren, Lars, Liv i utveckling. A,

/ DagIsak

Svampar:
Det finns ungefär 70 000 arter av svampar i hela världen varav 11 000 i Norden.
Svampen brukar man plocka på skogspromenader på hösten. Det är det första man tänker på om någon nämner ordet svamp. Men faktum är att svamp finns i mögligt bröd, dessertostar och lavar också.

Linné, som döpte alla blommor och delade in dom i familjer, förstod sig aldrig riktigt på svamparna. Så därför placerade han in dom i släktet ”Kaos” på 1700 –talet. Nästan hundra år senare lade Elias Fries grunden för svampforskningen, såkallad mykologin. Vetenskapen om detta växtemer och mer på 1900 – talet. Svampar betraktades länge som växter och inte förrän nyligen blev svamparna ett eget ”rike”. Svampar har precis som lavar inte klorofyll och måste därför som alla djur, människor och de flesta bakterierna ha tillgång till färdiglagad energirik näring. Men till skillnad från människor och djur så äter dom inte utan de suger upp näring direkt från omgivningen.

Svamparnas fortplantningsorgan kallas sporer. I ekosystemet har svamparna en väldigt stor roll som nedbrytare i naturens ”jättekompost”. De är dessutom viktig föda för många av naturens alla djur. Djur som sniglar, skogsmöss, ekorrar och rådjur kan man se lever på svamp efter att ha studerat gnagspår på olika svampar i skogen.
Som de flesta vet så finns det både ätbara och giftiga svampar här i världen.
Det finns också minst 3 typer av svampgifter i Sverige.

Här är två mindre farliga:
*Magsäckens och tarmarnas slemhinnor kan påverkas och man blir illamående och kräks. Biverkningar från bl.a riskor och kremlor.
*Ett annat svampgift tas upp i blodet och påverkar nervsystemet och hjärnan. Man får huvudvärk, yr, hör och ser annorlunda.
Hos vissa flugsvampar fungerar giftet så.

//DagIsak

Vad Passar bättre än att i den stundande vintern ge sig ut på lite is-fiske.

Som de erfarna fiskare vi är kan vi inte rekomendera något trevligare på en söndags förmiddag än att slita med sig termosen, pilken och långfärdsgrillorna för en tur ute i stockholms fina skärgård. Vi har hört att folk har den uppfattningen att "på vintern blir väl allt vatten is." Men så är inte fallet. Enstaka sjöar kan för visso bottenfrysa men i vanliga fall så finns det flera meter fritt vatten under den sköna men förädiska isen, som alldrig blir under 4 grader. Och i detta lilla område så ligger de gammla vanliga gäddorna och abborarna och bara väntar på ett saftigt mål mat ska sänkas ner framför deras ögon i form av din pilk, och vips så är middagen fixad. Tar du dig långt ut i skärgården kan du även få ädelfisk i form av havsöring och långt upp i norrland står alla sorter att finna. Får du lite röding så kan du ju alltid tillaga den Härjedalska klassiker "kokt röding med flötgröt" som med sin utomordentliga smaka passar underbart till det stunndande julbordet. Men tänk på faran med isarna så här under tidig vinter. Ha alltid med is-stavar när ni är ute och färdas inte ut ensamma, man vill ju inte mista livet, inte ens för lite flötgröt.

//DagIsak Från skärgårdens snötäckta isar.

På bilden ser ni förövrigt min brorsson Ossian med en av förra vinterns första öringar.

Klockgroda

Ordning: Anura (stjärtlösa groddjur)

Familj: Bombinatoridae

Släkte: Bombina

Art: Bombina Bombina (Klockgroda)

Utbredningsområde: Enstaka ställen i Skåne.

Miljötyp: I naturbetesmarker med stora grunda dammar som får mycket sol. Det får dock inte finnas kräftor i fisk i. "Gräver" gärna ner sig i fuktig mossa.

Födoval: De äter små insekter och andra ryggradslösa djur. Favoritmaten är daggmaskar.

Parning: Parningen börjar under maj-juni beroende på vädret. Hanen drar till sig honor genom att blåsa upp sig och spela högljutt. Under parningen så håller hanen honan runt

höfterna istället för vid frambenen som alla andra grodor gör, bortsett från lökgrodan och denna. Hon lägger upp till 300 ägg som hon i dammen fäster vid vattenväxternas stammar, och som på 65-90 dagar utvecklas till färdiga grodor i miniformat.

Föräldrabeteende: Efter äggläggningen så lämnar både hanen och honan äggen. Men det är inte ovanligt att samma hona och hane parar sig ett par år i rad.

Övrigt: De klara färgerna visar att klockgrodan är giftig. Den har sugproppar på fötterna som gör att den kan hålla sig fast i t ex blad. Grodan är akut utrotningshotad och därför fridlyst.

Stensöta
-Polypodium vulgare L

Växtplats:
Allmänt förekommande i både södra och mellersta Sverige och i Norrland, sällsynt förekommande i Norrbotten och nordliga fjälltrakter.
Utseende:
Stensötan blir ca 30 cm hög. Bladen sitter i par. Sporsamlingarna är bruna och runda och sitter på undersidan utav bladet.
Användning:
Såldes förr på apoteket som slemlösande medel och som medel mot förstoppning
Ätlig del:
Dess rot som har en sötaktig smak, roten kan äts rå eller som smaksättning till annan mat.
Näringsinnehåll:
Roten innehåller ca 5% kolhydrater i förhållande till färskvikten.
Tillagning:
Kokt rot mot förstoppning och slemlösning.

Koka upp ca 20 cm rot/dl vatten. Koka i ca 5 min. Låt vätskan sedan dra en stund och drick den sedan. Vid förstoppning skall vätskan dra ett par timmar innan den dricks.

Vass
-Phragmites australis

Växtplats:
Vass är vanligt i hela landet, dock sparsammare i fjälltrakterna. Vass växer i vattendrag, våtmarker och även på fuktig mark. Vass är en indikatorart till näringsrika sjöar.
Utseende:
Vårat högsta gräs, den kan bli flera meter hög, man har hittat exemplar på ca 5 meter. Den har en hård ihålig stam, med väldigt vassa blad (därvid namnet). När den blommar i augusti – september bildar blomor och frön en stor vippa.
Användning:
Förr i tiden använde man vass till mycket, man använde det till t.ex tak, boskapsfoder, papper och nödbröd. Man kunde också använda blommorna till färgning av tyg.
Ätlig del:
Rotstockens mjuka unga delar äts kokta eller råa, är de kokta skall man dricka kokvattnet också, då det innehåller utfällda sockerarter. Man kan också äta rotskotten, de innehåller dock inte lika mycket kolhydrater som rotstocken. Stråbasen på vasstrån som inte har blommat går också att äta, de skall skäras av ca 10 cm från basen. Rotstocken innehåller som mest näring mellan september och maj, men både den och rotskotten kan användas året om.
Näringsinnehåll:
Rotstocken innehåller ca 7 % kolhydrater i förhållande till färskvikten, rotskotten innehåller 5 %. För att få i sig det totala dagsbehovet av kolhydrater måste man äta ca 25 st, 10 cm långa rotstocksbitar, eller 30 st rotskott.
Tillagning:
Kokt vassrot.
Skär roten i små bitar, koka dessa i ca 15 min. Man skall också dricka spadet.



Mjölkört
-Epilobium angustifolium

Växtplats:
Vanlig på hyggen och torra marker i hela landet, den trivs också utmed vägar och bannvallar.
Utseende:
Örten har en ogrenad stam, med smala blad längsmed hela stammen. Den kan bli upp till 1,5 m hög. Mjölkört eller ”Mjölke” som den också kallas blommar juli-augusti med rosaröda blommor som sitter längsmed stammen en bit från toppen upp till toppen. Inuti frökapslarna som är rosaröda och avlånga, finns massor av små frön som är försedda med tunna fröhår.
Användning:
Förr använde man fröhårna till stoppning och man gjorde försök att använda fröhår till en slags bomull. Namnet Mjölkört beror på att man trodde att djuren skulle mjölka mer om de åt mjölkört.
Ätlig del:
Det som man främst äter på växten är rotstocken, den måste först kokas för den smakar annars mycket bittert. Man kan också torka roten och använda den till nödbröd. Också bladen och skotten kan ätas, bladen i te och skotten i soppa.
Näringsinnehåll:
Rotstocken har ett högt kolhydratinnehåll, 16 % av färskvikten, men då de är små krävs det ganska stora mängder för att täcka dagsbehovet. Skotten har ett ganska högt innehåll av C-vitamin.
Tillagning:
Kokt rotstock.
Drag bort den bruna mittsträngen i roten så kommer den smaka mindre beskt. Hetta sedan upp den tills den blir brun och torr, koka den sedan ett par minuter. Häll därefter av spadet och koka den sedan i 15 minuter i nytt vatten.   // DagIsak.


Källor:
Monsen, L. (2006). Stora vildmarksboken : utrustning, fältkunskap och överlevnadsteknik. Sverige: Bokförlaget Forum
 

Familj: Hunddjur
Vikt: 5-10kg extrema fall 15kg
Parningstid:  Januari - mars
Dräktighetstid:  ca 53 dagar
Valparna: 3-6 st, blinda vid födseln, väger ca 100g vid födseln, diar i 3-4 veckor
Livslängd:  ca 10år, rekord i fångenskap 18år
Svanslängd: 32-48 cm
Topphastighet:  ca 64km/h

Skabb!

Rävskabben är mycket omfattande. Sjukdomen utvecklas på en period av ca 3 månader. Parasiterna kryper in i huden och orsakar håravfall och mycket svår klåda. Även rävens beteende förändras, den annars mycket skygga räven som i vanliga fall inte brukar vara framme på dagen visar sig oskyggt. Tillslut dör räven av utmärgling. Skabben upptäcktes 1975 och har spridit sig över i stort sett hela landet (undantag Öland, Gotland)

Räven finns spridd över hela landet. På flera ställen och speciellt i Norden har rödrävens bestånd ökat explosionsartat den senaste tiden. Det förklaras ibland med brist på naturliga fiender så som Kungsörnen, Vargen och lodjuret. En del anser att modernt landbruk ger bättre villkor för smågnagare och därmed ökad föda för räven, medan andra menar att ökade mängder slaktavfall som konsekvens till ökad avskjutning av älgar över flera år har bidragit till situationen

Räven är en mycket anpassbar art därför finns räven i stort sett över hela världen.
En räv äter allt från blåbär till maskar, fåglar och sorkar. Sorken är den viktigaste födan året runt.
Grundfärgerna på pälsen kan variera från ljus sandfärg till mörkt rödbrun. Svarträven och silverräven som är mycket ovanliga är mörk respektive mörk med silverfärgade hårspetsar.
Hur låter den? Räven ropar med ett hest lite skrälligt skall, man har konstaterat att minst 28 stycken olika läten finns hos arten. Så ifall du går i skogen, och du hör ett skrälligt skrik som nästan låter som ett barn som har skadat sig så kanske det bara är en räv som är lite brunstig.

Källor: Lär känna rödräven, Erik Lindström, svenska jägareförbundets förlag.