Svampar:
Det finns ungefär 70 000 arter av svampar i hela världen varav 11 000 i Norden.
Svampen brukar man plocka på skogspromenader på hösten. Det är det första man tänker på om någon nämner ordet svamp. Men faktum är att svamp finns i mögligt bröd, dessertostar och lavar också.

Linné, som döpte alla blommor och delade in dom i familjer, förstod sig aldrig riktigt på svamparna. Så därför placerade han in dom i släktet ”Kaos” på 1700 –talet. Nästan hundra år senare lade Elias Fries grunden för svampforskningen, såkallad mykologin. Vetenskapen om detta växtemer och mer på 1900 – talet. Svampar betraktades länge som växter och inte förrän nyligen blev svamparna ett eget ”rike”. Svampar har precis som lavar inte klorofyll och måste därför som alla djur, människor och de flesta bakterierna ha tillgång till färdiglagad energirik näring. Men till skillnad från människor och djur så äter dom inte utan de suger upp näring direkt från omgivningen.

Svamparnas fortplantningsorgan kallas sporer. I ekosystemet har svamparna en väldigt stor roll som nedbrytare i naturens ”jättekompost”. De är dessutom viktig föda för många av naturens alla djur. Djur som sniglar, skogsmöss, ekorrar och rådjur kan man se lever på svamp efter att ha studerat gnagspår på olika svampar i skogen.
Som de flesta vet så finns det både ätbara och giftiga svampar här i världen.
Det finns också minst 3 typer av svampgifter i Sverige.

Här är två mindre farliga:
*Magsäckens och tarmarnas slemhinnor kan påverkas och man blir illamående och kräks. Biverkningar från bl.a riskor och kremlor.
*Ett annat svampgift tas upp i blodet och påverkar nervsystemet och hjärnan. Man får huvudvärk, yr, hör och ser annorlunda.
Hos vissa flugsvampar fungerar giftet så.

//DagIsak